Allt som sågs som farligt och avantgarde, det bleknar, trubbas av tills det är normalt
Efter alla problem som uppstått och allt kaos som skett den senaste tiden så har jag ett starkt behov av att återfå kontroll över åtminstone någonting här i det lilla livet igen. Och mina första tankar går i vanlig ordning till siffrorna på vågen. Till min viktnedgång. Det har skapats en nervbana i min hjärna där det är den, svälten, som jag automatiskt tar till när jag behöver kunna styra över något.
Min nuvarande vikt är förmodligen horribel, med tanke på att de senaste veckorna emellertid har varit hemska i såväl träning- som i matväg. Men dessförinnan låg jag stadigt på en lägre vikt än vanligt och älskade det. Älskade. Det finns ingen kick som går upp emot den.
Imorgon går vi in i mitten på juni. Nu kör vi, och det gör mig alldeles pirrig i maggropen.