Idag är allt bara minnen, och sådana bleknar med tiden

Det här blir kanske ett lite annorlunda inlägg som skiljer sig från mina tidigare, men jag måste verkligen kasta ut den här frågan till er. Det finns ingen annanstans jag kan vända mig. Och innan ni fortsätter: jag lägger in en extra varning angående prat om självskador/ärr. Läs inte vidare i inlägget om det är ett triggande ämne för er.
 
Så. Ett av de självskadebeteenden jag använde mig av tidigare var att skära, framför allt på låret. Det är varken någonting jag är stolt över eller ångrar. Jag döljer gärna mina ärr för att undvika blickar eller frågor, men betraktar dem personligen absolut inte som någonting fult per definition. De är en del av mig och vad jag gått igenom. Mest skada tog jag såklart inombords, men vissa av mina strider avspeglas också på min kropp och ärren tillhör den kategorin. Mer än så är det inte i mina ögon. Många av ärren har bleknat med tiden, för om jag inte minns fel så var senaste gången jag skar mig i november 2014. Det var drygt ett år sedan, med andra ord.

Men just den gången, den novemberkvällen, drog jag på mig vad som nu kommit att bli ett djävulens ärr på underarmen. Till en början var det nog inte särskilt illa, men jag var där och rispade allt djupare under typ två dygns tid och lät det aldrig läka ordentligt. Och DET ärret hatar jag mer än allt ont i livet. Det är liksom svullet, rodnat och hårt. Ibland känner jag av en pulserande smärta, men framför allt så kliar det. Vi snackar alltså dagligen här, och det känns verkligen inte bra. Det är påfrestande både kroppsligt men också psykiskt. Jag blir bokstavligen illamående när jag tittar på det ärret – det ser helt enkelt förjävligt ut och är verkligen enerverande. Som jag nämnde är min syn på mina ärr generellt väldigt avslappnad, men just detta smärtar mig verkligen själsligt. Allt oftare vill jag bara skära bort det helt för att sedan kunna åka in på sjukhuset och få det sytt ordentligt för att det ska läka finare. Ja, ni fattar. Helt ohållbart. Detta inlägg är till exempel skrivet i affekt för att jag precis såg det under lysrörsljus och jag. står. fan. inte. ut. längre. Kan en göra någonting åt sådana ärr? Finns det någon kräm att köpa? Jag är tacksam för all hjälp jag kan få. Puss, ta hand om er.

Daniella Chanelle

Dermaroller har hjälpt på alla mina ärr (och bristningar med för den delen). Jag vet inte hur det fungerar men efter 1,5 år ser man ingenting alls gällande ärr sålänge man inte är nära eller om jag är solbränd. Krämer har jag ingen aning om mer än att återfuktning är bra, då ärrvävnad inte är som vanlig hud.

2016-01-10 | 19:40
http://vapenbroder.blogg.se/
Rebecca

Jag har för mig att du kan få ersättning från din försäkring på dina ärr. De kanske även kan hjälpa till så att du kan få utföra något skönhetsingrepp för att få bort eller åtminstone göra ärret mindre synligt. Värt att kolla upp i alla fall men jag är osäker på hur det fungerar. Hoppas detta var till lite hjälp i alla fall. Ta hand om dig

2016-01-10 | 20:29
http://rymdstorm.blogg.se
ryuzaki

Det finns ju Bio-Oil som du kan prova; brukar finnas på hälsokostbutiker för dryga hundralappen. Jag använde det ett tag på mina ärr på armarna (också från skurna sår) men då jag varken använde det särskilt länge eller regelbundet kan jag tyvärr inte garantera för dess effektivitet. Om inte annat så luktar den i alla fall himla mysigt haha. Sen har jag för mig att man kan göra någon hudtransplantation med? Fast det får man kanske kolla upp via vårdcentral eller om du frågar via psyk, jag vet inte riktigt hur man går tillväga med det.

Oavsett vad du provar hoppas jag att du hittar något som hjälper <3

2016-01-13 | 09:50
http://redruin.blogg.se/
paralyserad

Jag har tyvärr ingenting att komma med, men ville bara säga att jag hoppas det löser sig och att du får må bra! Kramar <3

2016-01-15 | 16:35
http://paralyserad.blogg.se
Daniella Chanelle

Använder du inte din kik längre? Kram

2016-03-02 | 14:46
http://vapenbroder.blogg.se/

Tusen och åter tusen tack för era fina kommentarer, hjärtan.


 
Namn:
     Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:


Kommentar: