Har du en gång släppt in mig så är det där jag blir kvar

Den sista kvällen i staden spenderar vi i sällskap av varandra och några andra på stadens största studentklubb. Vi beställer in några glas och jag flätar fingrar med honom ovanför bordskanten; under låter jag tåspetsen på kängan leta sig upp och ner längs hans jeansbyxa. Kan inte hålla mig från att krama honom, kyssa honom, pilla honom i håret. Det är den sista natten i staden och vi spenderar den tillsammans, bara han och jag under ett duntäcke, ända tills solen går upp.
 
Han sträcker ut sin hand och söker trevande upp min i baksätet på taxibilen. Håller den hårt och smeker handryggen med ömma, cirkulerande tumrörelsen. Jag ser taxametern ticka på och jag vet, att det inte är många meter kvar, inte många minuter kvar, innan vi måste skiljas åt.

I hans öra på perrongen viskar jag kärleksförklaringar och ömma ord; påminnelser och uppmaningar. "Ha det bra, ta väl hand om dig, vi hörs av, kom ihåg att sakna mig". Jag släpper det krampaktiga grepp jag hållit runt hans överkropp och pressar mina läppar mot hans en sista gång. Vet, vet så väl, att jag aldrig kommer få nog av detta. Men att tåget avgår om två minuter och att vi måste skiljas åt nu.

Vi rör oss samtidigt, åt samma håll. Han på perrongen, jag genom tågvagnens mittgång. På väg mot olika platser, mot olika mål. Jag sätter mig ner på mitt säte (vagn 3, plats 32, eller var det kanske 36) och blickar ut för att möta hans blick. Han, mannen i mitt liv. Vi formar våra händer till hjärtan, slänger varandra slängkyssar och pressar handflatorna mot fönsterrutan, utan att för en millisekund släppa blicken från varandra.

Jag sitter på ett tåg i rullning på väg bort för ett tag. Saknaden slår mig, hårdare än på länge. Men jag tittar ut genom fönstret och finner att hans handavtryck är kvar; det har gjort spår i all smuts och damm som fastnat på fönsterrutans utsida. Jag ler för mig själv och jag vet, att fastän det är många dagar kvar, många mil kvar, innan vi ses igen, så är du inte bara kvar där och väntar på mig. Du finns med mig i varenda steg. Min älskade, älskade. 

Daniella Chanelle

Bor ni inte ihop längre? Har du flyttat på grund av studier eller så? Så spännande! och så himla himla fint inlägg. <3

2016-03-08 | 23:26
http://vapenbroder.blogg.se/
Ensammatankar

<3

2016-03-09 | 22:05
http://Nouw.com/ensammatankar
Rebecca

Åh, jag blev rörd av detta inlägg. Det var så vackert och det måste vara magiskt att få känna så. Det där du skrev om att hans handavtryck var kvar på rutan och att han är med dig i varje steg du tar. Alltså åh <3

2016-03-12 | 11:17
http://rymdstorm.blogg.se
Daniella Chanelle

Är du okej? <3 hoppas det iom att det är tyst här. Att lyckan tar all plats.

2016-05-29 | 20:35
http://vapenbroder.blogg.se/

Tusen och åter tusen tack för era fina kommentarer, hjärtan.


 
Namn:
     Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:


Kommentar: