Vrider upp världen på nytt var morgon, som nyckelfågeln

Det ljuva livet och välmåendet nådde mig för en dag för att sedan vända i dörren och försvinna lika snabbt. Häromdagen såg jag min våldtäktsman på bussen och inatt drömde jag om honom och januarikvällens händelse utan avbrott. Trots åtta timmars sömn var jag fullkomligt utmattad när jag vaknade och en spänningshuvudvärk har hängt med mig ända sedan dess. Pulsen skenar iväg så fort jag ens är på väg att ägna de inre bilderna en endaste tanke. Och att låta bli är svårt. Det är så svårt, att glömma och gå vidare från något så mentalt plågsamt och psykiskt påfrestande. Något som förändrat hela livet. För minnesbilderna sitter kvar. Än idag kan jag känna hans distinkta doft av alkohol och svett, det hårda greppet hans händer fattade runt mina handleder och tyngden från hans kropp när den pressades mot min. När allt annat är tyst kan jag höra hans röst och hoten den framförde. Hans ansiktsuttryck sitter fortfarande kvar på näthinnan när jag blundar. Det har gått 14 månader men jag minns det som igår.
 
Det är svårt. Kanske i synnerhet idag. Jag har varit så apatisk att jag inte kunnat förmå mig att åstadkomma någonting alls. Istället har jag vägrat omvärlden, behållit rullgardinerna nerdragna, skurit handlederna och hetsätit. Jag är ett bottenlöst hål inombords. Allt är så tragiskt. Och svårt.

Daniella 🌙

<3

2015-03-27 | 21:05
http://daniellachanelle.se/
Daniella 🌙

Hur gick det med pojkens far? Tänker på dig ofta, att ni löser det och att du slipper stå ut med honom mer, fast jobbigt ju när det är så nära inpå i släkten. kram <3

2015-03-30 | 18:23
http://daniellachanelle.se/

Tusen och åter tusen tack för era fina kommentarer, hjärtan.


 
Namn:
     Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:


Kommentar: