Trötta spår av tid som går, vi kommer kanske aldrig hem

Tji fick jag som ropade "vår!" och gick ut utan mössa igår. Nu faller snöblandat regn från himlen och vinden blåser 14 m/s. Den ylar utanför fönstret. Och jag, jag ligger här under två täcken, virussmittad och omtöcknad. Jag feberfrossar och precis varenda lem i hela kroppen värker. Den lilla näring jag försökte få i mig tidigare idag kom upp lika snabbt och jag har sovit ungefär hela dagen. Så utmattad.

Men om jag bortser från dessa omständigheter så har livet behandlat mig väl den senaste tiden. Förutom dippen i torsdags då, blir nästan rädd för mig själv och min ätstörning när jag blickar tillbaka på det inlägget... Nåja. Jag har denna vecka mött solens varma strålar, fått fina studieresultat, ätit hälsosamt och sovit bra. Och igår tittade jag och min lika slutkörda pojkvän på serier, åt lösviktsgodis och höll handen hela kvällen. Jag blir bara mer och mer kär i honom för varje dag som passerar. Kan inte slita blicken från hans tydligt markerade ansiktsdrag och drar det ena dåliga skämtet efter det andra bara för att jag vill höra hans skratt ljuda. Jag ger honom barnsliga smeknamn som ingen, ingen annan hade gått med på att bli kallad för. Min fina älskling.

Efter att ha läst igenom mina ord inser jag att det blev ett väldigt förvirrat inlägg om både högt och lågt. Jag beskyller febern för det och avrundar här. Hoppas att ni mår bättre än jag gör och att er lördagskväll blir precis som ni vill ha den. Kram.

Daniella 🌙

kram och hoppas att du får sova fint.

(om du vill får du lägga till mig på facebook, heter daniella caspian där. men förstår om du inte vill/kan. kram igen.)

2015-03-08 | 00:29
http://daniellachanelle.se/

Tusen och åter tusen tack för era fina kommentarer, hjärtan.


 
Namn:
     Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:


Kommentar: