När jag måttar slaget mot hans mun är det för vår skull

70-årskalas stod på agendan i lördags och det är med blandade känslor jag kan se tillbaka på den tillställningen. Många lyckliga stunder, många förfärliga stunder, och slutligen många stunder av minnesluckor...
 
Vi, den absolut närmaste släkten på ungefär 20 personer, bjöd alltså min pojkväns mormor på massagebehandling följt av ett överraskningsfirande i en hyrd, utsmyckad lokal. Tolv våningar upp med utsikt över hela staden, bastu- och relaxavdelning, presentbord, champagne och ja må du leva i kör. Buffé i form av charkuteri, potatissallad, ost och kex, baguetter och en oerhörd mängd exotisk frukt. Kaffe och hembakt fikabröd ovanpå det.
 
Allt var trevligt. För första gången någonsin i hans familjs sällskap kände jag varken nervositet eller prestationsångest. Jag bar på en känsla av att jag hörde hemma där, bland dem. Att jag var en del av familjen, respekterad och omtyckt. Men så... Jag vet inte riktigt men någonstans under kvällen, när majoriteten av sällskapet spenderat några timmar i bastun och vissa också fått i sig ett antal glas för mycket, står jag plötsligt i köket och pratar med min pojkväns pappa med en öl i handen som han insisterat att jag ska ha. Och någonstans där får han för sig att vi ska skåla och stå nära och till slut, innan han ska gå hem, kysser han mig både en och två gånger.
 
Det gav mig panik och var helt fruktansvärt på många sätt, och jag mår illa av bara tanken såhär i efterhand, men en liten del av mig kunde verkligen inte låta bli att uppskatta det. Kyssen fick mig där och då att känna mig sedd; bekräftad. Herregud. Jag är ett av patriarkatets största offer, med faderskomplex och i behov av det manliga erkännandet. Det vet jag ju. Och det är en dubbelbestraffning av rang att jag ska behöva ta på mig skuld- och skamkänslor inför ännu en mans jävla övertramp. Jag ska verkligen inte behöva avsky mig själv och fundera på eventualiteter; så många men och tänk om, vad hade hänt om jag gjorde annorlunda. Men jag kan såklart inte undgå att ta på mig allt ansvar. Hatet jag känner inför mig själv är så påtagligt. Fan, jag känner mig så himla, himla dum.
 
Hur jag reagerade kommer jag inte ihåg. Där kommer den första minnesluckan in i bilden. Men jag minns, jag minns jag minns jag minns, hur dum jag kände mig och hur fel allt blev. Men jag sa ingenting. Jag berättade aldrig för någon och har fortfarande inte gjort det heller. Så under tystnad och med en skavande känsla inombords fortsatte jag kvällen. När de äldre i sällskapet gått hem stannade jag, min pojkvän, hans syskon samt respektive kvar runt ett bord där vi spelade spel och hade politiska diskussioner ända in på småtimmarna. Och där upplevde jag ändå att jag var vid förhållandevis gott mod. Att jag kom med skarpa kommentarer och fick folk att skratta. Ehe. Jag skulle uppskatta att jag fick i mig en hel flaska rödtjut och fyra-fem öl under kvällens lopp – en mängd som är stor för en relativt liten kropp och jag är förundrad över att jag lyckades hitta hem, samt att jag varken kräktes eller vaknade upp speciellt bakfull.
 
Ja. Kalaset var precis lika kaotiskt som detta inlägg blev. Det råder villervalla inom mig. Så många oklarheter. Och jag har verkligen, verkligen ingen aning om hur jag ska förhålla mig till varken honom eller mig själv längre.

Maja

FYFAN för patriarkatsvinet!! Så gör en inte! Du är ju för fanken tillsammans med hans son. Usch och fy. Det är inte alls ditt fel. Det var han som kysste dig och det var helt fel. Det borde han veta. Om jag vore du skulle jag berätta för pojkvännen och sedan tillsammans med honom ta en diskussion med pappan. Alkohol inblandat eller inte, en vuxen man kysser inte sin sons flickvän. Du behöver inte känna skam eller skuld. Det ligger helt och hållet på honom och HAN borde skämmas.

2015-03-23 | 11:28
http://allaminafel.blogg.se
Luna

Kan du kanske försöka berätta för din pojkvän ändå, trots allt så låter han vettig av vad som går att läsa från tidigare inlägg och män som beter sig som hans far har säkerligen gjort liknande saker innan, så det skulle inte förvåna mig om det har hänt innan och att det inte är en nyhet för din pojkvän.

Kram kram kram.


Tusen och åter tusen tack för era fina kommentarer, hjärtan.


 
Namn:
     Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:


Kommentar: