Allt som sågs som farligt och avantgarde, det bleknar, trubbas av tills det är normalt

Efter alla problem som uppstått och allt kaos som skett den senaste tiden så har jag ett starkt behov av att återfå kontroll över åtminstone någonting här i det lilla livet igen. Och mina första tankar går i vanlig ordning till siffrorna på vågen. Till min viktnedgång. Det har skapats en nervbana i min hjärna där det är den, svälten, som jag automatiskt tar till när jag behöver kunna styra över något.
 
Min nuvarande vikt är förmodligen horribel, med tanke på att de senaste veckorna emellertid har varit hemska i såväl träning- som i matväg. Men dessförinnan låg jag stadigt på en lägre vikt än vanligt och älskade det. Älskade. Det finns ingen kick som går upp emot den.
 
Imorgon går vi in i mitten på juni. Nu kör vi, och det gör mig alldeles pirrig i maggropen. 

En ring av plast, jag ger dig allt jag har


Först och främst vill jag rikta ett stort, rackarns TACK till dig, Klara. Din kommentar kom i precis den stunden då jag behövde få höra dina ord som mest. Alltså. Kram på er, allihopa!!! Allt ni skriver går verkligen rakt in i mitt hjärta. Lilla jag och den här bloggen hade över huvud taget inte varit någonting utan er som tar er tid att ge mig respons och varma hälsningar. 
 
Sedan sist då? Med solen i Väduren är jag av naturen en person som har hårda ord och en höjd röst nära till hands, och den senaste tiden har jag minst sagt byggt upp ett antal aggressioner... så en kan minst sagt säga att jag har haft ett och annat utbrott sedan sist. Ventilerat och låtit allting rinna ur mig inför mina närmaste. Och jag har upplevt det som konstruktivt, att äntligen få mina känslor kanaliserade. 
 
I övrigt har jag börjat dricka kanske lite mer än nödvändigt och blivit sjukskriven i två månader framåt. Förmår mig sällan att gå upp ur sängen utan åtminstone 14 timmars sömn i bagaget. Pengarna på kontot har börjat sina, nu när jag betalar två hyror i månaden och har fått mitt CSN indraget. Men imorgon tänkte jag slinka iväg till Försäkringskassan med förhoppningar om att de kan bidra med ett korvöre eller två. Håll tummarna. Jag behöver inte ännu en källa till ångest just nu.

Och nu, alldeles nyss kom jag hem från en biokväll. Vi firar nämligen ett år ihop idag, jag och laxen. Hur har ni det, mina hjärtan? Är våren snäll mot er?