Jag såg sprickor i himlavalvet och gav mig iväg

Jag tänkte publicera mitt nuvarande matschema här. Nu när jag äntligen har mina studier att sysselsätta mig med under dagarna, och således har kommit in i ett vardagslunk med rutiner som passar mig, så kände jag att det även var dags att förändra min kosthållning. Det känns bra att komma ur den cirkel där jag ätit mackor, yoghurt och snabbnudlar till alla måltider, och lösviktsgodis emellan dem. Nu ska jag istället börja ta hand om min kropp igen, och detta är en början. Beroende på vad jag är sugen på och har till hands kommer jag förmodligen även äta något mellanmål utöver detta, men här är mallen jag tänker följa i alla fall. Skulle jag råka frångå från schemat någon dag så gör det ingenting, så länge jag inte faller ur det helt.

Givetvis inser jag att det kommer bli en stor omställning, och att det emellanåt kommer kännas både trist och svårt. Men. Om jag äter 794 kalorier per dag kommer jag gå ner stadigt i vikt och nå mitt mål om 17 veckor, det vill säga under juni månad. Det motiverar mig. Nej, nu jävlar kör vi.

Frukost:
337 kcal
Gröt (40 g fiberberikade havregryn, 30 g äppelmos, 100 g lättmjölk) + 212 kcal
Smoothie (150 g jordgubbar/banan/blåbär, 100 g juice)  + 125 kcal

Lunch: 105 kcal
Proteinshake (30 g kaseinprotein) + 105 kcal

Middag: 344 kcal
Bärkvargröra (100 g hallon/blåbär, 150 g lättkvarg, 10 g lättmjölk, 10 g fiberberikade havregryn, 5 g fiberfin, 5 g mandelmjöl) + 213 kcal

Dagligt näringsintag: 655 kcal (52% kolhydrater, 35% protein, 13% fett)

Alla livets löften högst uppe i loftsängen

Jisses, det är så varmt och ljust ute numera. Ljuvligt. Den senaste veckan har jag till och med kunnat bära min sommarkappa och ett par solglasögon när jag gått utanför dörren. Utomhusluften jag andas in är så fylld av liv, värme och hopp att den nästan går att ta på. Under den lilla gångbron vid lekparken har vattendraget börjat forsa igen, och det i kombination med gråsparvarnas energiska fågelkvitter är det mest tilltalande ljud jag vet. Fläckvis är marken alldeles bar och gruset som ligger kvar på asfalten sedan svunna, halkiga vinterdagar knastrar hoppingivande och vitalt under mina skor. Jag önskar innerligt att våren är på väg nu. Förvisso tenderar jag att alltid att inbilla mig att den är det, så fort solen stiger om än bara en liten bit ovanför horisontlinjen och meteorologerna ens gör den minsta ansats till att uttala ordet "plusgrader". Men nu, nu tror jag att den är kommen, våren. På riktigt och för att stanna. Och den har aldrig någonsin varit så välkommen.

Tänk om klockan tagit samma vägar som vi

Hur jag valt att disponera dygnets 24 timmar har varit väldigt varierande den senaste tiden, men vet ni vad? Imorgon börjar jag plugga igen! Och känslorna inför det är väl lite blandade. Mitt självförtroende inför att studera ligger alltjämt på botten, och det känns oerhört motigt att komma igång efter ett egentligen ganska långt studieuppehåll. Ibland får jag nästan för mig att jag lyckats förtränga hur en gör för att skriva uppsatser såväl som att memorera kurslitteratur. Allt sådant känns ju så obekant och främmande numera.

Det faktum att jag dessutom aldrig någonsin skulle nöja mig med något annat än högsta betyg, är ingenting som underlättar. Jag måste få full poäng på examinationerna, måste komma med djupgående analyser, måste stava rätt och skriva grammatiskt korrekt. Måste ligga på topp. Alltid på topp. Och till följd av att jag ställer så oerhörda krav på mig själv, så upplever jag också en sådan enorm press att den kan bli närmast handlingsförlamande. För jag vill inte göra någonting halvdant med en axelryckning; det är inte min melodi. Faktiskt så gör jag i så fall hellre ingenting alls. Och då hamnar jag ur fas, och känner en ännu större press, och blir än mer oförmögen att göra någonting... och så går det runt. Den minsta av uppgifter blir till slut ett eldprov. Det är en farlig cirkel som jag verkligen inte vill hamna i igen. Jag räds den som maran.

Men. Självklart är jag också väldigt motiverad. Det ska bli härligt att få viga mina dagar åt någonting lärorikt och givande igen, och jag är väldigt angelägen om att lyckas slutföra detta på bästa möjliga sätt. I mitt huvud försöker jag visualisera bilder av mig själv där jag sitter på universitetsbiblioteket eller vid mitt köksbord, uppslukad och försjunken i mina studier.

Jag ser fram emot att få suga i mig nya kunskaper och att så småningom också växa några meter mentalt när jag faktiskt inser, att jag kan.