Älskling, jag har hittat in från mörkret; det finns hopp om en förändring men det tar den tid det tar

"Sitter du fast? I sådana fall – gör något dumt. Fall till botten. Om din situation försämras kanske du till slut inte finner någon annan utväg än att sakta börja klättra uppåt." 

Det var ett rop på hjälp. I ren affekt, under den första panikångestattacken i ledet av vad som kom att bli många fler, hörde jag av mig till en egentligen ganska avlägsen vän en kall natt under någon av mars månads sista dagar. Och jag berättade. Jag berättade om mina hjärnspöken, om hur jag upplevde mig själv vara fångad i ett bottenlöst hål som växte och drog mig ner. Jag berättade att jag knappt kunde hålla huvudet ovanför ytan längre; att jag snart skulle drunkna om ingenting fångade upp mig och förde mig in mot land. 

För som ni vet så har jag de senaste månaderna varit så oerhört fylld av ångest och demoner. Ofrivilligt och som på rutin har all min kraft och samtliga av dygnets vakna timmar ägnats åt att avsky och straffa mig själv på alla tänkbara sätt. Så när jag satt där på köksgolvet, med illa dolda spår av kvällens självdestruktivitet omkring mig och läste hans rådgivande sms, så förstod jag inte. Jag kunde inte förstå att han inte förstod, att han inte förstod att jag redan begått alla fel och utsatt mig själv för all världens jävlighet. Att jag redan var precis så förstörd som en människa någonsin kan bli, och att det ändå inte finns någon väg uppåt för jag var fast där, jag var fast där i mitt jävla lidande och det fanns ingen utväg. Jag var övertygad om att jag redan befann mig på den djupaste av avgrunder, övertygad om att det omöjligtvis skulle kunna bli värre, men också fast i tron om att det inte heller fanns något ljus.

Men vet ni vad? Jag förstår honom nu. För det var inte bara en panikångestattack; det var den första i ledet av vad som kom att bli många fler, och startskottet till vad som skulle bli ett större helvete än jag någonsin varit med om tidigare. Ingenting jag någonsin upplevt har varit något i jämförelese. Jag har gått sönder nu, hör ni det, jag har verkligen fallit och nått botten. Och jag gjorde det så fullkomligt och helt, jag har aldrig gått sönder på det viset förut. Jag brukar tappa fotfästet; jag har gjort det så många gånger förut men på något sätt ändå tagit mig igenom det mesta relativt oskadd. Men det här. Jag gick sönder jag FÖLL ISÄR. 

Jag förstår honom nu för idag letar jag upp vår konversation, läser igenom hans kloka ord igen och inser att han hade rätt och att det har hänt nu. Jag har nått botten, men tack vare det också nått en vändpunkt. Och det var det där sista fallet som behövdes, och faktiskt räddade mitt liv.

Jag har gjort något dumt, jag har fallit till botten och nu, nu ska jag sakta börja klättra uppåt. 

Daniella 🌙

Du har så himla bra blogg-smak, haha! Alla i din länklista ligger som favvos här med.

2014-04-24 | 06:30
http://daniellachanelle.se/
elin

<3

2014-04-24 | 07:13
http://wastedmind.blogg.se
Nathalie

Vännen! Förstår på texten att du mår fruktansvärt just nu och jag kan förstå om det känns som att det inte finns någon ände på eländet, men jag är säker på att det kommer komma ljusa dagar igen och jag är säker på att du kommer må bättre igen! Livet och måendet är ju en jävla berg och dalbana!
Kämpa på fina du<3

S

du skriver så himla bra och du sätter ord på sånt som jag aldrig skulle kunna få ut ur min huvud. känner igen mig så himla mycket i det du skriver, är fast i en dimma av självhat, ångest och demoner som skriker åt mig.

jag hoppas verkligen det finns en väg ut ur detta. kramar fina

2014-04-24 | 15:21
http://projectbody.blogg.se
Nathalie

Du är så fin och du skriver så bra. Hoppas du klättrar uppåt nu. <3

2014-04-24 | 16:59
http://h0minem.blogspot.com
Florence

Usch och fy, kram på dig fina <3 Men som du skriver, det positiva med att nå botten är ju i alla fall att man inte har något annat val än att ta sig upp. Det går helt enkelt inte att ligga kvar där nere, man måste kämpa.
Mitt i all skit påminns man om hur stark man faktiskt är. För upp tar man sig, även om det tar tid. Tänk vad vi faktiskt kan klara av! Vad mycket idioti vi genomgått, och vi lever fortfarande. Det är rätt fantastiskt, om man orkar tänka så.

2014-04-25 | 16:20
http://oddworld.blogg.se/
I am not alice

Hoppas du håller kvar vid detta och lyckas ta dig uppåt!

:3

sv: Tack, fina du! Och en massa styrkekramar till dig, du kommer klara av klättringen uppåt <3

2014-04-26 | 10:28
http://mirkas.se
Ssjuk

Önskar jag kunde formulera mig lika bra som du! Och du kommer klara det här. Fortsätt vara stark!

2014-04-26 | 15:22
http://ssjuk.blogg.se
Linnéa Elisabeth

Det ligger verkligen något i de orden. Jag tror på dig. Styrkekram <3

2014-04-30 | 11:30
http://linneaelisabeth.blo.gg/
Jordgubbskeso

Massa styrkepepp, tagga till och förbered dig psykiskt på att komma upp till ljuset nu. Du är stark, du klarar detta! :)

Rebecca

kärlek till dig

2014-05-01 | 10:42
http://rymdstorm.blogg.se
skinny

Kram fina <3

2014-05-02 | 14:34
http://aname.blogg.se
Annie

Förlåt för att det här är helt irrelevant i samband med inlägget, men jag måste bara få säga att jag älskar din bloggdesign. Så sjukt fin! Älskar enkelheten och elegansen. PER-FEK-TION.

2014-05-14 | 19:39
http://mindpoems.wordpress.com/

Tusen och åter tusen tack för era fina kommentarer, hjärtan.


 
Namn:
     Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:


Kommentar: